Utbränd mamma eller en trött mamma?
Här ligger jag i min säng kl 19.00 på kvällen. Jag hade en kaos natt igår med båda barnen. Först försökte vi lägga dem sen kl 19.30 igår. Båda somnade runt 23.00. Kan ni tänka er dessa timmar hur kämpigt det var. När ena halvt vaknade började den andra gråta. Anaya ville att mamma skulle lägga henne, när jag väl skulle lägga henne ville hon att pappa skulle komma och så fortsatte det så. Maya somnade senare men däremot vaknade hon upp varje timme och bara ligga vid bröstet och snutta. Hon ville inte sova ensam och det var ok men på det hela vaknade jag upp flera gånger och ammade då hon vägrade flaska.
Såhär var våra nätter och dagar sett ut ett tag. Vet inte om det är någon fas eller vad som riktigt händer.
Imorse skulle Anaya äntligen till förskolan efter en veckas uppehåll då båda barnen var sjuka. Vi fick dock ha henne hemma idag då hon var helt förstörd efter en orolig natt. Hon sov också till och från hela natten. När vi väl skulle upp kände jag hur min kropp bara gav upp. Ja, den bara gav upp att jag knappt orkade komma upp från sängen. Nu hade jag båda barnen hemma och visste inte hur jag skulle göra. Jag har ALDRIG lämnat ifrån mina barn även om jag känt mig som sjukast, men denna gång gick det bara inte. Som tur var kunde min syster ta dem och jag har spenderat hela dagen i sängen utan mat och dryck och bara sovit…. Detta har inte hänt mig på flera år. Jag vet att min kropp har signalerat flera gånger på att jag behöver ta paus från allt eller bara vara någon dag då det har varit extremt tufft i månader. Tufft med graviditet, sjukdom, förlossning, två barn, amning, alla sömnlösa nätter, alla sjukdomar sjukstugadeluxe vi haft 24 och alla intensiva aktiviteter även fast jag inte mått bra…. Jag har bara kört på som en häst natt och dag utan sömn, utan pauser. Idag gav bara kroppen upp. . . ! På det hela har jag fått tillbaka min "riktiga mens" tror jag. Haft mens blödningar i 2 månader men denna gång har värkarna kommit och det känns som lättare förlossningsvärkar. Jag får flashback av Mayas förlossning och får ännu mer ont av tanken då jag knappt fick bedövning som hann komma igång.
Jag har haft så mycket skuldkänslor kring det hela att behöva lämna barnen över dagen för min egen skull och hälsa. Däremot säger en annan del av mig att jag verkligen behövde detta idag. Ingen mob, ingen serie, ingen mat utan bara sova sova sova. Som sagt, jag tror att min kropp sagt ifrån länge att bara ta det lugnare men jag / vi har ändå bara kört på. Jag tror samtidigt att många mammor precis som jag även skäms. Vi skäms för att vi inte vågar lämna barnen om vad andra personer ska tänka om en. Vi får inte heller glömma att dem har en pappa som gör allt. Abbas sa redan imorse att han kan komma hem från jobbet, men det skulle ändå inte blivit samma sak, att bara vara om alla ändå skulle vara hemma och jag ligger i sängen med skuldkänslor jag redan har.
Nu väntar jag ivrigt på att Abbas snart är hemma med barnen. Jag har saknat dem så mycket fast det bara handlar om timmar. Jag vet också att funkar inte jag så funkar inte något. Då kan jag varken orka ta hand om dem eller vara där för dem. Tårarna rinner då jag mår så himla dåligt just nu över allt detta, jag älskar ju dem så mycket att jag går sönder. Men ja, att stå i mitten på denna bro över min hälsa och andra sidan barnen familjen. Alla säger alltid till mig, ta all hjälp i världen när jag kan få hjälp och har möjlighet. Jag har ju aldrig gjort på detta sätt så det är helt nytt för mig. Jag har alltid varit självständig och envis kört mitt race oavsett alla väder men ja denna gången gav kroppen upp och jag hoppas att jag vaknar som en ny människa imorgon.
Jag vill ju kunna räcka till för båda älskade barnen och kunna ha all energi i världen. Men ja, jag ser detta som en dålig dag så börjar vi på en ny dag med nya tag imorgon…
Vill inte glömma skriva att när jag lämnade barnen imorse så sa Anaya av sig själv att du är finaste mamma, du är världens bästa mamma min fina mamma. När blev min lilla flicka så stor?! Och så föll det mer tårar…
Kärlek .. ♥️
