Depp dag!
När det kommer till bebisfronten gjorde vi ett försök denna månad från att ha tagit en paus i förra månaden. Jag känner bara att det har varit mycket nu sista tiden, först allt med jobb och barn samtidigt som man ska orka med det sociala livet på saker man "måste" gå på. Födelsedagar, kalas har vi börjat tacka nej till dock går det inte att tacka n ej till allt. Min kusin gifter sig om en månad. Jag har varit involverad i hennes saker då jag är "made of honor" samtidigt som min mans bror ska förlova sig nästa vecka. Det är som sagt mycket energi som går åt annat även om jag hade lovat mig själv att försöka hålla en låg nivå.
Jag vet inte riktigt om det skitit sig denna månad gällande bebisen men jag tror det iaf. Förväntar mig att tant lingon dyker upp närsom. Jag tog droppen och kortison denna månad men tog aldrig blodförtunnande denna gång. Känslorna har bara sprutat denna månad och innerst inne kände jag på mig att det inte skulle gå vägen denna månaden heller.
Måste vara ärlig och säga att jag känner mig riktigt deppad idag. Vet inte hur många gånger jag har gråtit i smyg på jobbet idag då jag verkligen har denna barnlängtan igen. Känns som att det aldrig kommer bli vår tur. Känns som att jag inte har fått den "blessing" till att få bära på mitt eget barn. Allt känns bara åt skogen idag. Detta var vårt sista försök på "naturlig väg" med hjälp av immunsupport från Grekland. Nästa steg är att komma igång med IVF igen. Dock är det även den ekonomiska biten som drabbar oss denna gång då det är så himla dyrt! Tänk att det ska kosta minst 100 000 kr att få hjälp med kommande IVF behandlingar. Sedan finns det inte ens någon garanti på att det kommer att funka. Känner mig så trött på livet just nu och ser liksom inget ljust längre.
En kollega sa till mig häromdagen att man ska tänka på det som är positivt med en problematik. Det positiva med det hela är väl att jag mår bättre, har ett tak över mitt huvud och mat på bordet men samtidigt känns livet tomt utan denna efterlängtade bebis.
Kärlek <3
