Jag har blivit medicinfri efter 4 hela år!
Från att jag insjuknande ordentligt för exakt 4 år sen, knappt kunde gå på toaletten själv vissa dagar då jag behövde stöd till att vi inte kunde få barn på flera år. Tog ytterligare år att ens försöka få barn pga cellgifterna till att njurar, bihålor, ögon, lungor var påverkade av sjukdomen. Alla kontroller, så mycket mediciner som jag fick äta som en handflata till att från imorgon ska jag inte äta några mediciner alls. Började trappa ner på den mjukare varianten på cellgifter och nu från imorgon ska jag inte äta det alls.
Det känns för bra för att vara sant. All viktuppgång, inte kunna socialisera sig, inte kunna vara med på aktiviteter, inte kunna att ens ta sig upp från sängen vissa dagar, orken som inte fanns för att kunna jobba, smärtan i kroppen, bli halvt blind, inte minnas saker osv osv.... Folk som sa till mig att det var så skönt för mig att vara sjukskriven när man knappt kunde laga mat eller plocka upp disken vissa dagar. Att sjukdomen inte syntes och jag alltid hade ett leende på läpparna. För många som jag berättade för förstod fortfarande inte vad man gick igenom... det har varit 4 tuffa och helt galna år!
Så så mycket man gått igenom, så mycket känslor på dessa år! Allting känns för bra för att vara sant. Att ständigt leva i en mardröm att inte kunna få barn, ha denna enorma barnlängtan till att jag idag har min dotter och ska sluta med mediciner.
Mirakel sker och det gäller att inte ge upp!
Tårarna bara rann och jag kramade Abbas så hårt när vi öppnade brevet från läkaren idag. Dock ska vi inte glömma att jag kan få skov, det finns risk för det när jag inte är på mediciner, men nu ska vi iallafall tänka positivt och testa oss fram. Livet har äntligen vänt, och jag vågar tro lite på detta nu. Finns inte hälsan så finns ingenting.
Ni som inte vet så har jag GPA/ Wegeners - googla på det så får ni bättre bild över sjukdomen. Eller läs bloggen nedan :).
Tack GUD, du är stor! Tack familj och vänner som varit vid min sida, främst min älskade man som har gått igenom varenda sorg, varenda kamp med mig hand i hand.
Även om jag fortfarande har ont i kroppen och handleder så gäller det att fortsätta kämpa. Det gäller bara att fortsätta på den vägen som som jag alltid har gjort, inte ge upp!
Nedan kommer en påminnelse till mig själv att ta vara på livet! Även till er alla som kämpar där ute oavsett vad det är.
