Snart fyller han 1 år!
Hej alla fina läsare,
Tänk vad tiden går och om en månad fyller min prins redan 1 år! Vart tog tiden vägen? Vår älskade son har verkligen förgyllt våra hjärtan med så mycket kärlek. Jag var rädd att jag inte skulle förstå eller dela kärleken med ytterligare ett barn, men mammahjärtat går inte att slå något annat i världen. Mitt hjärta finns där för mina tre barn, precis på rätt ställe. Jag läste mitt förra inlägg som jag skrev för flera månader sen, jag mådde så dåligt. Får rysningar över tanken om hur dåligt jag egentligen mådde efter förlossningen. Förrlossningen förstörde verkligen mig på många olika sätt. Vet inte om jag någonsin kommer att komma över den känslan. Jag har inte pratat så öppet om denna förlossningen men jag kan inte heller glömma bort känslan. Jag hade sett så framemot att göra en revenge med denna förlossning men den var en mardröm. Huvudsaken är att vi både mådde bra, min son är frisk och glad men jag kände mig fysiskt och psykiskt. Ingen fick röra mig på månader. Jag har fått bearbeta allt och tänka att livet helt enkelt går vidare.
En förlossningsdepression är inget att leka med. Samtidigt som jag fick försöka ignorera känslan så är jag ändå mamma till tre som behöver mig hela tiden. Jag har verkligen kämpat för fullt för att försöka komma tillbaka till mig själv. Jag har i alla mina inlägg alltid varit ofiltrerad och ni undrar säkert vad som hände. Jag kan väl bara skriva att vården försökte förhindra att Ayaan kom ut för snabbt och på det inte förklarade vad dem gjorde med min kropp och tog beslut utan att jag visste vad dem höll på med. Under förloppet hann jag inte reagera så mycket, men efteråt kom alla känslor, vad som egentligen hände. Varför frågade ingen mig eller sa till mig vad dem gjorde. Men också att det var så mycket miss denna gång på hur vi skulle undvika att det fördröjde på hela. Min tredje förlossning tog mest tid av alla, jag var helt slut och även bebisen. Att dem inte tog action på saker tidigare. .. men men.. nu tycker jag att vi lämnar förlossningen och fokuserar på nuet.
Jag älskar att vara trebarnsmamma även om det kan vara en utmaning ibland. Det bästa beslutet vi tagit, att ta hjälp och få vår tredje. Min dreamteam. Jag skulle börja jobba nu i maj, men har förlängt mammaledigheten till augusti. Jag har valt att vara mamma på heltid och lägga karriären åt sidan ett tag. Jag försöker ta vara på stunderna och njuta till full av denna gång och försöker återhämta energin på dagarna när tjejerna är på förskolan.
Ett tag kände jag mig jämt trött och alla sjukdomar tog fart där barnen blev sjuka i olika vändor. Allt från influensa, magsjuka, krupp RS, det tog aldrig slut. Jag var slut som artist. Orkade inte med något alls. Som tur har jag den bästa maken som är pappa till mina barn. Vi slet ut oss i vändor. Det var ett rent helvete och allt har varit så tufft med allting. Jag slutade amma redan efter tre månader, då det verkligen inte gick. Inget var i min kontroll denna gång. Jag är jätteledsen att jag inte kunde amma denna gång. Samtidigt vet jag inte hur mycket jag skulle orkat med tanke på hur jag mådde. Hälsa är allt. Mår inte jag bra kommer jag aldrig klara av vardagen. Så är det bara. Det har som sagt varit så mycket på alla håll och kanter att man varit på "survival mode" ett bra dag. Ska bli skönt med extra återhämtning innan jag börjar jobba och ta fart med "riktiga" livet igen. Känner att jag verkligen behöver det detta gång, när det redan är så mycket.
Ett tag kände jag mig jämt trött och alla sjukdomar tog fart där barnen blev sjuka i olika vändor. Allt från influensa, magsjuka, krupp RS, det tog aldrig slut. Jag var slut som artist. Orkade inte med något alls. Som tur har jag den bästa maken som är pappa till mina barn. Vi slet ut oss i vändor. Det var ett rent helvete och allt har varit så tufft med allting. Jag slutade amma redan efter tre månader, då det verkligen inte gick. Inget var i min kontroll denna gång. Jag är jätteledsen att jag inte kunde amma denna gång. Samtidigt vet jag inte hur mycket jag skulle orkat med tanke på hur jag mådde. Hälsa är allt. Mår inte jag bra kommer jag aldrig klara av vardagen. Så är det bara. Det har som sagt varit så mycket på alla håll och kanter att man varit på "survival mode" ett bra dag. Ska bli skönt med extra återhämtning innan jag börjar jobba och ta fart med "riktiga" livet igen. Känner att jag verkligen behöver det detta gång, när det redan är så mycket.
Jag hade även så mycket ångest med min kropp denna gång, men helt plötsligt är jag faktiskt tillbaka på samma vikt som jag var innan jag var trebarns mamma. Kanske är det för att jag aldrig hinner vila och är på språnget eller aktiv hela tiden. Jag är i alla fall glad att kroppen känns bra på något sätt och har återhämtat sig. Jag har ju mina utmaningar med min sjukdom och behöver vila någon gång, men jag hinner inte tänka så mycket längre. Jag fortsätter med mina cellgifter som vanligt och går på kontroller. Tar en dag i taget.
Snart är det sommar och jag längtar till att göra roliga aktiviteter med familjön. Äntligen börjar jag känna mig som mig själv igen. Jag kan äntligen börja le och skratta från att ha varit världens deppigaste person i flera månader.
TACK till er som funnits där, ni vet vilka ni är.
Ibland undrar jag om jag ska blogga eller inte, men jag har gjort det i så många ård tid att det ändå känns rätt att kunna titta tillbaka ibland om hur långt man har kommit till livet. Blir som en dagbok. Ni är många där ute som går igenom samma saker ibland och skriver till mig. Ni ger mig så mycket styrka av att peppa mig ibland. Jag är för evigt tacksam och tackar alla gudar för allt jag har åstadkommit.
Ibland undrar jag om jag ska blogga eller inte, men jag har gjort det i så många ård tid att det ändå känns rätt att kunna titta tillbaka ibland om hur långt man har kommit till livet. Blir som en dagbok. Ni är många där ute som går igenom samma saker ibland och skriver till mig. Ni ger mig så mycket styrka av att peppa mig ibland. Jag är för evigt tacksam och tackar alla gudar för allt jag har åstadkommit.
Kärlek ♥️