Veckorna rusar samtidigt som det går trögt..
Anaya är jag är verkligen i sina "terrible two". Hon kräver mycket mer från mig som mamma och samtidigt så vill hon alltid få igenom sin vilja. På många sätt så får hon det ändå.
I helgen åker hon med sin pappa till Jönköping för att fira sin farmor. Eftersom jag har haft så ont och mått så dåligt sista dagarna så är det inte värt att ta risken så jag stannar hemma. Jag har aldrig varit utan henne och det kommer vara förjävligt att vara utan henne i 2 dagar, men samtidigt nyttigt. Tror det är bra att hon kan hänga lite med sin pappa även om det kommer vara skitjobbigt för mig. Vi börjar förbereda oss inför lillasyster och jag kanske inte har samma tid att ge som jag har idag. Därför är det viktigt att hon börja hänga lite mer med sin pappa.
På sista tiden har många hört av sig till mig eller så har jag sett på sociala medier om olika problem folk går igenom i sina liv. Någon har försökt bli gravid i över 2-3 år, någon kämpar med syskonförsök där det också gått över 3 år, min barndomsvän har fått cancer, folk omkring dör i Covid osv osv... Som sagt, man ska vara snäll mot alla för att man inte vet vad dem går igenom. Man kan inte ta livet för givet, man vet aldrig vad som händer. Ta vara på livet! Det är viktigt att kunna vara snäll och även lätta på hjärtat dela samt med sig lite av varandras liv bara för att kunna hjälpa varandra. Ingen visste tex om mig förrän jag började blogga öppet. Nu vet de flesta och det känns skönt att inte bli behöva bli ifrågasatt varje gång. Jag vet att jag har varit dålig på att uppdatera bloggen under denna graviditet, men samtidigt som den har varit jobbigt har det också varit svårt att sätta ord på hur jag egentligen känner mig. Det är fortfarande som en dröm.
Jag är väldigt lycklig men samtidigt rädd. Jag har även varit i kontakt med psykolog / barnmorska på Aurora och pratat om mina rädslor. Det har hjälpt mig och som sagt vi kan inte kontrollera över något utan allt är i Guds händer samtidigt som läkarna har bra kontroll på mig. Denna gång har jag träffat nya läkare varje gång för att det har varit så mycket med tryck på avdelningarna pga Covid och annat. Det är ett stort minus då varje läkare sitter och läser i journalen varje gång jag ska träffa någon. Även min barnmorska har blivit sjukskriven och jag har fått träffa nya barnmorskor som har haft noll koll på min sjukdom och bakgrund. Alla kommer med sina egna grejer och jag ligger på att de ska läsa på journalen extra mycket innan jag träffar dem. Samtidigt är det ju bara rutiner de ska göra och titta på tex Hjärtljud fosterrörelser, tillväxt och lita på mina värden. Sedan har Rematulogen koll på mina riktiga världen för min sjukdom. Det har varit en hel del diskussioner kring vaccination nu för covid. Min Reumatolog sa till mig att absolut inte vaccinera mig under graviditet, men nu efter några månader verkar det var den nya teorier och jag har fått hem brev om att jag borde vaccinera mig då jag är riskgruppen. Från förra veckan ska tydligen gravida också vaccinera sig nu. Jag vet inte hur jag ska göra, då jag inte vet hur det kommer påverka bebis. Jag vill inte ta fler risker samtidigt som det är en risk att inte bli vaccinerad heller. Jag måste vara extra försiktig nu sista veckorna att inte bli smittad och bära mask överallt vart jag än går. Även om jag har haft Covid så kan jag få det igen. Mitt immunförsvar är så lågt både pga graviditet och mediciner. Vi kommer minimera att träffa andra familj och vänner nu sista veckorna och kanske bara träffa dem utomhus. Abbas försöker gå till gymmet redan vid sex sju tiden, då det inte är något folk och försöker också att inte träffa folk. Det är bättre att hålla sig på säkra sidan.
Här sitter jag och skriver medan lilla sjuka Anaya ligger på min mage med sitt huvud och kelar och gosar med lillasyster "magen". Hon av alla frågar mig nästan varje dag att bebis kommer snart. Hon har så höga förväntningar och förstår mer än allt annat, det är helt sjukt att en tvååring förstår att det är något och att en bebis ska komma snart, hennes egna lilla riktiga bebis lillasyster. Ja, vi har bestämt oss för ett namn, men det går vi inte ut med förrän hon är här. Hon kanske inte ser ut som det namnet när hon föds eller så kanske det inte passar henne så vill inte gå ut med något officiellt än.
Samtidigt är det kul att hålla det lite hemligt. :)
Kärlek ❤️
