Amning...
Sista veckorna vägrar hon helt plötsligt flaska och dricker bara ersättning i sömnen eller när hon är superhungrig. I övrigt känns det som att jag har börjat amma på heltid igen. Hon tvärnekar flaskan och stänger munnen. Vill bara bli ammad. Vi har ju börjat med smakportioner och hon får gröt varje morgon. Det har ju funkat bra då hon är nyfiken på mat, men samtidigt blir hon inte helt mätt på mat än så hon måste ju få ersättning. Innan läggdags har jag provat med välling i flera dagar men hon hataaaar välling. Vägrar dricka det. Då blir hon hungrig igen på natten och vill bara bli ammad. Hur har ni mammor gjort? Känns som att vi är på ruta 1 igen där hon vaknar var 3e timme och är hungrig. Kanske ska jag ge gröt på kvällarna innan läggdags? Eller så är det bara tryggheten att hon vill ligga fastklistrad med mig. Det är ju jättemysigt, men när det blir så flera dagar i sträck blir man mör i kroppen och får ont då man sovit i konstiga sovställningar.
O andra sidan handlar detta om enstaka månader till eller inga alls, beroende på hur mycket hon börjar äta sen och kanske vill släppa taget lite. Vi är också i en sån fas där ingen annan kan lägga henne förutom jag. Inte ens Abbas får lägga henne, hon vill inte sova förens hon har fått bröstet. Det verkar vara någon riktig "mamma Trygghetsfas".
Man kan inte lämna henne på kvällarna om jag skulle vilja hitta på något. Hon vägrar som sagt sova utan mig.
För någon vecka sen hade jag en undersökning där jag fick morfin. Jag fick inte amma på 24 h. Trodde det skulle vara enkelt, men gud vad jag kände att jag torterade henne. Speciellt på natten när hon ville bli ammad. Tyckte så synd om henne. Då bestämde jag mig för att jag ska amma så länge hon vill, men samtidigt vill man ju fasa ut på något sätt. Vet inte riktigt vad jag vill. Tror att jag är förvirrad blandat med skuldkänslor.
Hur gjorde ni? Ska man bara låta det gå som det går eller ska man göra något åt saken?! Hur länge ammar man? Hört att man kan amma hur länge "barnet" vill, Haha! Har inget emot det men vissa stunder blir man beroende av att vara med henne hela tiden. Man kan liksom inte låta Abbas ta över eller lämna henne någon kväll om man vill ut o käka. Egentligen gör det inget. Samtidigt som det är tufft ibland så älskar man ju alla stunder ändå, eller hur?! Haha
Kärlek ❤️
