Fitness, here we goooo!

Man vill inte vara den slitna mamman som går runt med en hårboll i huvudet hela tiden hemma i mjukisar. Jag hade lovat mig själv att inte glömma bort mig när jag får barn, oavsett hur tuffa vardagarna kommer att se. Tycker det är så viktigt att man inte ska sluta ta hand om sig själv när man får barn. Jag vill liksom komma tillbaka i form igen och ha all energi för att kunna orka med vardagen. Ja, många av er säger att jag borde ta det lite lugnare och ha tålamod, men känner att det är dags att börja eller "kickstarta" lite iallafall. Just nu känner jag mig bara som en sumobrottare och som är så stel i hela kroppen med värk. Vet att träningen har underlättat för mig tidigare och då känner jag mig även starkare. Ja, vissa gånger glömmer jag att jag är sjuk men andra gånger tycker jag att det är bra att jag glömmer det då jag får mer motivation för träning och vardag. Tidigare var det bara fokus på mig och mitt mående och då kunde jag vila de dagar jag kände mig sämre. Nu har jag ett större ansvar för en annan liten och därför är det viktigt att vara stark och ha den energin som behövs.
När jag skrev inlägget om kroppshets var det många av er som gav mig tips på att komma igång. Då kände jag att jag inte är ensam om denna känsla. Jag fick tips om en känd PT på instagram. Därifrån fick jag veta att denna PT har program anpassat för mammor i min situation och hjälper en att komma igång. Det är en ganska känd sida i Sverige som hjälper mammor att komma i form och skräddarsyr paket utifrån hur min vardag ser ut. Tro det eller ej, jag tecknade ett abonnemang där. I söndags fick jag en kostplan och nästa vecka ska jag få en träningsplan. Det är en annan PT från samma företag som kommer att följa upp mig i 36 dagar. Nu har jag motivationen på topp och hoppas att detta hjälper mig lite på traven. När det kommer till träningen får jag se hur mycket kroppen orkar och säger ifrån när det blir för mycket. Jag behöver även skaffa mig ett nytt gymkort igen för att komma igång. Man kan få hemmaövningar också, men jag föredrar gymmet mer känner jag. Får se om jag kan ta med bebis på gymmet på dagarna annars blir det svårt.😂
Förra veckan gick betydligt bättre med bebis på dagarna. Jag har fortfarande väldigt ont i kroppen och vissa dagar är lite extra tuffa men det är bara att ta sig igenom det. Som sagt, tror att träningen kommer att hjälpa mig mycket på vägen...
I förra veckan fick bebis blodtransfusion igen då hennes värden hade gått ner igen. Många säger att det är vanligt bland bebisar att det kan blir så. Vi vet inte riktigt varför det är så. Utredningen är på gång, men läkarna kan inte göra så mycket fören hon blir 6 månader.
Dagen hon fick blod i förra veckan var väldigt tuff och utmanande för mig som mamma. Vi var på sjukhuset i 13 timmar. Stackarn blev stucken minst 10 gånger, då dem ej kunde hitta en bra ådra eller så brast kärlen då dem är så små. Fick ta pauser emellan för hon blev helt utmattad och grät (vilket hon inte gör annars). Tror det känns mer nu när hon börjar bli större. Tillslut bad jag om emla (bedövning) innan dem stack henne. Det värsta var att de fick sticka henne där dem ej lagt emla.
Var minst sex olika sjuksköterskor som fick prova sticka henne. Tillslut kom det en gammal tant som jobbat där i säkert 100 år och hon lyckades tillslut. Blodtransfusion tog ca 3 timmar. Att se bebis gallskrika och lida tog verkligen sönder på mitt Mammahjärta denna dag. Inte nog med att det varit tufft redan var det verkligen superjobbigt denna gång.
Jag lär mig så otroligt mycket varje dag, både om mig själv men också om livet. Jag är så tacksam över att jag hade möjligheten att få bli mamma.
I söndags var det morsdag, min första morsdag. Skrev en text på instagram om just den dagen.
This time last year I dreaded Mother’s Day. Of course I loved celebrating my own Mum, grandmother, sister, Mother in law and all the lovely mothers in my life but was struggling with the fact that I may never get to celebrate with a child of my own. This day for me is a dream come true.
"Dear Anaya, I loved you from the moment I saw you my daughter. In you, I saw all my hopes and dreams. You won’t remember all the sleepless nights we have shared so far, or remember how my heart melts every time I watch you. You won’t remember how you instinctively reach for me when in other arms and how much warmth it brings my heart. You won’t remember the courage, strength, patience and sacrifice you have taught me or the joy or fear I felt when the doctor placed you in my arms for the first time. You will never know how much you mean to me my beautiful daughter.
Thank you for the best two months you have given me so far and for making me feel so alive around you.
Thank you for choosing me to be your Mom.
I’m so grateful and blessed.
My world is forever changed because of you!"
Kärlek! ❤️