Förlossningstankar och fräcka människor!
Hej alla fina!
Nu kommer ett gnällinlägg men även lite tankar.
Ni som läser min blogg har ju följt min resa ett tag. Ni som är nya, detta kanske känns dumt att skriva detta, men varför frågar folk om hur min bebis blev till?! Det är inte första gången jag har fått höra, är det via läkaren i Grekland
ni har lyckats?! Är det via IVF? Tog ni hjälp utomlands o blabla... Vad angår det er?! Om jag vill berätta så gör jag det väl själv, men kan man verkligen vara så fräck och fråga oavsett om det är någon nära till mig eller bara eller
bekant. Ja, detta mirakel har skett efter 5 år! Känner mig så oerhört tacksam men dessvärre angår det inte er om hur mitt barn blev till. Därför finns det faktiskt även en anledning till att jag vill öppna och offentliggöra detta blogg för att
även kunna berätta om min tuffa resa, dock ska det vara mitt val. Jag skriver det ännu en gång. Bloggen är till för att avlasta tankar, men även att jag ska kunna inspirera andra som har det tufft. Dock är jag inget proffs och jag kan bara
dela mig utav min egen erfanhet. Så nu har jag gnällt färdigt. Det angår er inte on hur mitt barn blev till, snarare om jag själv inte väljer att berätta det. Det angår er inte heller om jag ska föda på naturlig väg eller göra kjesarsnitt.
Ang. Förlossning har jag redan en del rädsla som har börjat ta över. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara stark och mentalt börjat förbereda mig, men desto närmre jag kommer desto mer tar rädslan över.
Rädslan är nog mest att jag känner mig "svag" med tanke på att min kropp inte har varit med mig 100% dem sista åren. Jag är rädd för att inte kunna krysta, orka och lyckas. Rädd för att inte kunna träffa min dotter eller göra henne illa
under hela proceduren. Jag har pratat med specialist mödravården, min barnmorska och remautolog om detta. Från alla har jag fått samma svar, att jag kommer att klara av en normal förlossning och att kroppen orkar mer än vad man anar. Är det så
att något går fel så blir det akutsnitt ändå, men att jag borde ge det en chans. Att göra kejsarsnitt blir mer krävande i efterhand. Med stygn, organer omflyttade i kroppen kommer det bli en fördröjning med läkningsprocessen än
vad en vanlig förlossning kommer att göra. Däremot finns det risker i båda fallen och det är att jag kan hamna i ett skov. Det är det sista jag vill göra, att bli sjuk och inte kunna ta hand om mitt barn. Däremot är detta en minimal risk
då mina värden idag ser bra ut.
Så nu har jag iaf valt att gå igenom en vanlig naturlig förlossning. Om en vecka ska vi på förlossningskurs. Kursen är från k 12-18 och hålls på Danderydssjukhus via Mama Mia. Får se om jag kommer att orka med en hel dag men tanke på min tuffa foglossning.
Dock vill jag ändå ge det en chans.
Mer tankar i nästa inlägg.
Kärlek till er ❤️