Vecka 12..
Jag har blivit dålig på att blogga, tror mest för att jag har varit så rädd den första tiden som gravid. Det är ju så mycket mediciner och tröttheten hade verkligen tagit över mitt liv. Tycker dock jag mår mycket bättre idag samt att jag försöker leva för stunden. Har inte vågat riktigt ta ut något i förskott men det går som sagt inte kontrollera över det som skall komma. Förhoppningsvis kommer allt gå bra och vi kommer att få träffa vårt lilla mirakel i Mars nästa år.
Nu tycker jag att det även har börjat synas på magen och jag kan känna att det är något som pågår därinne på nätterna. Försöker fortfarande dölja det med stora klänningar och tröjor då vi inte har gått ut med detta officellt. Även om bebisen är så pass liten så är magen väldigt uppsvullen fortfarande. Dem säger att detta oftast beror på tarmarna men även allt som händer i livmodern med moderkaka som tar plats osv..
Idag är det exakt en vecka kvar till KUB testet. Längtar verkligen att få se lillen igen med ett tickade hjärta. Har varit både rädd och nojig och velat att tiden ska gå fortare så att man vet att allt är ok där inne. Som sagt, nu börjar jag ta detta dag för dag men längtar så och hoppas allting ser bra ut. I förra veckan var jag även hos Marie på fertilitetsplus och tog intralip dropp igen samt lämnade blodprover till Grekland. Droppen är mest för att kroppen ska hålla sig lugn och immunförsvaret inte ska attackera Jag har känt mig något sjuk och febrig i förra veckan men nu mår jag bättre. Det är ju så mycket som händer.
KUB testet handlar iaf om att se om bebisen har några sjukdomar och hur hög sannolikheten är för down syndrom. Vi hoppas på det bästa!
Återkopplar till er om en vecka efter KUB testet.
Kärlek <3