Och så sitter man här igen efter 1 år..
Hej alla fina läsare,
Just nu sitter jag i väntrummet på Ivf kliniken efter 1 år igen. Jag tror att jag knappt kan räkna på mina fingrar längre hur många gånger jag har varit här sen år 2015.
Denna gång är jag mer avslappnad samtidigt som det känns väldigt tungt. Känns som att man ännu en gång ber och bönar efter att få vårt efterlängtade barn. Att denna gång kanske det sker ett mirakel! Detta har jag ju dock tänkt och önskat varje gång och drömmarna står fortfarande helt obesvarade.
Vad gör man i en sådan situation?! Jo, man ger som jag, inte ge upp hoppet! Vet inte om det ens finns någon gräns på att ge upp. Man har fallit på marken så många gånger att man på något sätt knappt har några förväntningar men samtidigt finns det liksom hopp.
Idag är jag 30 år, började med barnverkstaden när jag var knappt 26 år. Det har gått 4 år mellan hopp, förtvivlan och sorg.
Idag ska jag och min man träffa en annan läkare på kliniken och prata om när vi ska komma igång med Ivfen igen. Denna gång med hjälp av immunsupportbehandling med hjälp av Grekland. Vi får helt enkelt diskutera om hur vi ska gå vidare och hur chanserna ser ut.
Ska in nu... återkommer med uppdatering!
Kärlek ❤️
