Hormoner och män?!
Hej alla fina läsare,
Som jag skrev i mitt förra inlägg känner inte jag igen mig själv just nu med dessa miljoner biljoner hormoner som svävar runt i min kropp. Det är för sig inte konstigt då ens kropp har gått igenom så mycket på sista tiden. Först med nerregleringen (nässpray) som först fick mig att hamna i klimakteriet med alla dessa svettningar och humörsvängningar. Sedan var det dags för alla sprutor och nu dessa vaggisar (äckel päckel lutinus) som är progestron som ska hjälpa till livmodern med graviditeten.
Jag känner mig så allmänt nere denna gång men ger mig ändå en klapp på axeln, att jag har kommit så långt igen. Det är verkligen inte lätt att förstå vad kroppen går igenom och hur tung den känns speciellt nu under dessa ruvardagar.
Förstår sig männen på dessa hormoner?!
Hur blir era män när ni har PMS besvär? Nu får vi ju tänka att detta är 1000 gånger mer än PMS och när man är gravid så blir detta ännu värre. Jag har hört att vissa mår bra och är sig själva, medan andra förvandlas till häxor som jag känner mig just nu och blir irriterad på minsta lilla 😂. Sedan analyserar man detta innan läggdags och tycker att man har varit extremt ond mot ens partner. Det kan verkligen inte vara så lätt för ens partner att se sin fru förvandlas till en häxa. Samtidigt så är det ju ändå vi kvinnor som får gå igenom det fysiska som männen inte gör. Ett råd jag kan ge är att det är viktigt att kommunicera om sitt mående och dela med sig sina känslor. Har vi ingen bra kommunikation i ett förhållande kan det leda till onödigt tjaffs och skapa fram mer negativa känslor. Detta påverkar trots allt kroppen och är inte bra, speciellt under denna period när man ruvar. Det ska ju trots allt vara ett positivt tänkande med hoppet uppe, hålla kärleken i "liv" även om humöret går som en karusell..
Under förra Ivfen kände jag mig ändå ganska harmonisk och det mesta gick som en dans på rosor, även om vi misslyckades. Denna gång känner jag mig extremt trött, sliten, utmattad och bara irriterad. Jag hoppas innerligt att det är ett positivt tecken, men samtidigt känner jag mig småstressad. Det är ändå 6e gången vi gör detta! Nervositeten börjar sakta men säkert ändå att smyga fram.
Nu är det dags att ta tag i hårdhandskarna och meditera ännu mer nu... Detta för att hålla kvar lugnet och bort med stressen från kroppen. . .
Kärlek ❤️