Nervositeten och oron stormar
Nu har det snart gått mer än 2 veckor sedan vi var i Grekland och tog tester som skulle skickas till USA. Efter Grekland åkte vi till Dubai för att komma bort lite på semester. Det var varmt och soligt. I lördags landade vi i kalla Sverige. Dock
måste jag säga att borta bra men hemma bäst. Det är så otroligt skönt att få komma hem till sin säng.
Denna vecka väntar jag hysteriskt på provsvaren från läkaren. Förhoppningsvis borde han höra av sig i dagarna.
Idag hade jag även läkartid på vårdcentralen. Jag har valt att börja jobba på 75% nu. Det var under denna period i förra året jag envisades om att börja på 75% och sedan fick bakslag. Jag hoppas att det håller sig denna gång då jag känner
mig mycket starkare även om smärtorna och orkelösheten finns kvar i kroppen vissa dagar. Jag får ta en dag i taget helt enkelt.
Idag känner jag mig väldigt ledsen. Varje gång jag är hos läkaren finns det en så mysig barnaffär där. Jag tänkte att jag skulle in och titta efter saker till min systers kommande bebis men helt plötsligt stormade alla känslor inombords och
jag fick ångest upp i halsen. Jag har längtat efter mitt egna lilla barn som jag önskat bära på så länge. När kommer denna dag egentligen att komma?! Kommer den ens komma någon gång? Känslorna och oroheten bara stryper mig idag.
Det är så svårt att förklara denna känsla man har och vilka drömmar man velat uppnå i livet, det är helt obeskrivligt. Längtar så mycket efter min systers bebis men att längta till något jag inte har går som sagt inte ens beskriva.
Känner mig som sagt ledsen och deppig idag, även om jag ska se det positiva på allt utifrån processen med Grekland och att jag börjar arbeta på 75% efter så lång tid. Ibland är livet bara så tufft ibland.
Kärlek ❤️