Difficult roads leads to beautiful destinations

Tack för att du besöker min sida och vill följa min resa! Denna blogg handlar om min kamp om att bli frisk och vägen till en liten bebis. Jag har varit sjuk och har fått kämpa länge tillsammans med min man om vår största dröm - Att bli föräldrar. Denna blogg ska hjälpa mig att avlasta mina tankar samtidigt kommer jag att dela med mig hur min livsresa går. Jag vill även kunna inspirera och peppa andra som kämpar med sina liv där ute! PS. Jag är inte ute efter någon form av sympati men ni får gärna stötta mig under resans gång.

10 veckor kvar!

Allmänt Permalink1

Hej fina ni,

Nu är det bara 10 veckor kvar! ❤️🙏🏼 

Jag vet inte vart jag ska börja skriva denna gång. Det har varit riktigt kämpigt dem sista veckorna "sista månaderna". Jag har varit inlagd på sjukhuset då jag haft andningsbesvär, dessa besvär kom mest efter Covid men en dag kände jag verkligen ingen luft, jag fick liksom ingen syre till huvudet och då var det bara att åka in. Jag blev inlagd på förlossningen och alla utredningar började snarast. Var det sjukdomen, var det graviditeten, var det en "post covid" osv... Som proverna såg var det tack och lov inte min sjukdom utan det verkade mer vara någon bieffekt från Covid. Det var bra att dem var så snabba med allting. Efter Covid har jag känt mig så trött och utmattad. Vet inte om det bara är denna graviditet eller om det är annat. . 

Sen har jag haft så himla ont i hela kroppen och sista veckorna har jag haft så ont i bäcken och hela "bältet" att jag knappt kunnat ta många steg och förvärkar har börjat. Jag har iaf försökt ta mig ut äta någon lunch och sedan bara vilat när Anaya varit på förskolan. Tack och lov har Abbas kunnat både lämna och hämta dem dagar jag mått som sämst. Jag måste säga att det är riktigt tufft nu när Abbas har fått jobb. Även om jag är tacksam att han fått jobb och är glad för hans skull så är det skitjobbigt att gå upp på morgonen, klä på Anaya, fixa frukost och springa efter henne på morgonen. Inte nog med det har jag inte kunnat sova hela nätter då hon hela tiden vill sova med mig. Hon har haft nattskräck i flera veckor och vaknar upp flera gånger på natten och vill antingen ha min närhet eller så har hon varit hungrig. På det hela så har hon varit sjuk till och från förskolan i flera dagar.. Ja, jag är heeeeelt slut som artist. Några gånger under senaste veckorna har jag även haft blödningar. Första blödningen trodde jag det var kört och något hade hänt bebis. Vi fick åka in och allt såg tack och lov bra ut men jag har fått stränga order på att jag inte får lyfta tungt och får absolut inte bära Anaya. Hur ska detta gå mån tro? Hon är en trotsig tvååring som vill såklart inte gå själv när man hämtar henne från förskolan. Hon vill bli buren jämt eller så blir det automatiskt så när man ska byta blöja, bada henne, tvätta händer osv... 

Idag går jag in i vecka 30! Kan inte fatta att det bara är 10 veckor kvar. I princip kan det hända närsomhelst. Jag har "hört" i flera fall att barn har föds för tidigt när mamman haft Covid. Jag hopppas innerligt att hon vill vänta minst 5 veckor till.  

Ja, detta känns ju verkligen som ett gnällinlägg, men ja ibland är det väl ok att gnälla. Jag har inte mått bra under denna graviditet, det kan jag iaf säga. Desto tyngre det blir desto mer ont har jag. Däremot tänker jag att har jag klarat såhär långt så ska jag klara hela vägen. Vi är snart i mål, det är vi ❤️🙏🏼 Jag ska tänka positivt även om jag haft konstiga negativa tankar. Är så rädd att något ska hända, har läst om flera fall där det gått fel. Någon influensers graviditet som påverkade mig mycket. Barnet klarade inte sig .. usch, får rysningar av bara tankarna. Försöker som sagt bara tänka positivt men ibland så dras hjärnan mot motsatta hållet. Som sagt, 10 veckor kvar. Jag måste tänka positivt! Jag har fått en tid hos Aurora mottagningen där vi ska prata om förlossningen. Jag har varit inne på kejsarsnitt denna gång då jag inte vet om kroppen klarar av en förlossning samtidigt vill jag ha en vanlig förlossning mer än allt! Jag tror att det kommer gå bättre denna gång som alla säger. Man har mer erfarenhet och det ska gå snabbare. (Berättar mer om det i nästa inlägg) Hur har det gått för en omföderskor? Dela gärna ❤️

Mina dagar går bara på massa läkarbesök, extra tillväxtultraljud, uppföljning, Rematulog osv .. jag är glad att jag har så många som håller koll på mig och det känns ju tryggt, men nyligen fick jag veta att jag inte får plats på KS Solna fast jag redan går på Spec mödravården där. Istället blir det Huddinge KS. Huddinge är ju inte så långt bort, men det känns ändå inte så bra då jag knappt vet hur det ser ut där och vad andra personer tycker och har bemöts på det sjukhuset. Har ni fött era barn där vill jag gärna veta vad ni tyckte om sjukhuset. Känns som att det är babyboom covid 2021! Finns inga platser på sjukhusen. 

Kan ni fatta att min lilla Anaya fyllde 2 år här för några veckor sen. Min lilla flicka som har blivit stor. Tiden går för fort! Hon är mitt allt trots allt och Gud vad jag älskar att hänga med henne under denna tid. Hon pratar massor och förstår i princip allt! Hon är en miniversion av mig fast hon liknar sin pappa lite mer. Min lilla bästis, min docka! 

Fortsättning följer på graviditeten .. 

Kärlek! ❤️ (null)


#1 - - R:

❤️❤️❤️❤️❤️

Till top