Inskolning eller Vabbdagar...?
Hej alla fina,
Gud vad jag är trött dessa dagar. Först har jag själv inte mått bra och haft tuffa veckor som jag säkert inte haft på flera månader eller år säkert. Förstår inte varför jag får bakslag nu, när jag börjat minska på mediciner. Det ska ju börja vända uppåt men det är fortfarande neråt vissa dagar.
Nu när Anaya börjat på förskolan så är jag fullt igång med "rutiner" samt jobbsökande. Dem dagar jag mår mindre bra försöker jag också vila och lyssna på kroppen. Det är nu jag har chansen att vila då det alltid är full rulle med en snart 1 1/2 åring hemma som snabbt blir rastlös.
Det här med alla köp inför inskolning ..
Innan barnet börjat på förskolan har man som förälder 2728392817 saker att tänka på. Alla ytterplagg, skalkläder, gummistövlar, sköna skor, beställa namnlappar för att märka alla kläder och sen den långa listan man får från förskolan. Inte nog med att det finns miljontals märken därute och om fleecejackan eller gummistövlarna ska vara fordrade eller inte osv.. Det tog oss flera dagar med huvudvärk att tänka igenom och fråga vänner innan vi bestämde oss för att köpa vissa ytterplagg.
Vi hade köpt massa "fina" kläder till förskolan, men märkte redan från dag 1 att det aldrig kommer att gå. Blev att beställa massa baskläder på nytt och så fick hon ännu en ny garderob bara till förskolan vår lilla Diva.. Hon kom liksom hem med helt andra smutsiga kläder, haha. Stackars oss föräldrar som också fått göra en riktig premiärtur på allt nytt, haha!
Inskolning..
Abbas har fått ta inskolningen, då han var pappaledig. Han har inte fått så mycket av sin "riktiga pappaledighet" pga corona tiden och sen att jag också har varit hemma så han fick ta inskolningen som tänkt från första början.
Första veckan gick superbra och var en kul vecka enligt Abbas. Egentligen skulle vi börjat lämna henne ensam från andra veckan, men då hon är så social av sig har det gått bra att lämna henne ensam redan dag 2. Andra veckan gick också bra men hon började bli sjuk. Hon började gå på förskolan i förra veckan igen, efter att ha varit hemma sjuk i nästan en hel vecka. Kändes lite som att vi fick börja med inskolningen från ruta 1 igen. Hon är så självständig, social och van vid folk. Det kanske går lättare även denna gång tänkte vi. Dock när jag har hämtat henne varje gång gråter hon. Hon gråter redan innan jag kommit och jag ser henne sittandes gråtandes med någon pedagog .. förstår inte när jag ska se henne glad där.. o när hon ser mig så bara brister hon ännu mer och det gör så ont i mitt hjärta. Enligt pedagogerna är hon glad och leker men varför ser alltid jag att hon gråter. Anaya gråter liksom aldrig annars. Tycker så synd om henne..
När Abbas lämnar hennes på morgonen gråter hon lite kanske, gnäller något sen är det ok säger dem. I förra veckan var hon extra ledsen sa dem och hon frågade efter mig hela dagen och vägrade vila. Tog dem ca 30-40 min innan hon somnade.
Det här med vilan och läggdags, jag har inte ens fått se hur dem lägger barnen. Pga covid situationen får föräldrarnas inte ens gå in i lokalerna. Barnen är nästan ute jämt i alla regn och väder. Hela känslan med inskolningen för min del känns rätt tuff, fast jag inte lämnar henne och så. Jag känner mig ganska ovetande om allt. Dock är det bra att dem har en app där pedagogerna laddar upp bilder, bloggar och skickar information till föräldrarna. Tror det kommer ta tid innan Anaya kommer in i det hela ordentligt. Även för mig som mamma, det är så mycket känslor och seperationsångest.
Denna vecka var förskolan stängd både i måndags och tisdags. Inatt hade vi en tuff natt, då hon vaknade och ville ha min närhet hela tiden. Hon har börjat hosta igen! Är så less på att hon ska bli sjuk igen. Imorse var hon så trött och åt ingen bra frukost heller. Idag sitter jag orolig ifall hon iaf äter bra lunch så hon inte går runt trött och hungrig hela dagen. Tror mer att jag är extra orolig nu när hon är där för jag har ju märkt att hon äter som en häst när hon kommer hem från förskolan. Stackars barnen får äta själva och äter dem inte så blir det ingen mat. Då får dem säkert vänta till mellis. Dem är ju fortfarande så små och får redan nu gå den hårda vägen.
Jag kanske har en annan syn på detta. Nästa inlägg kommer från Abbas vad han känner för förskolan och inskolningen hur det har gått. Alla vänner jag har pratat med säger att det är normalt att dem är sjuka. Dock visste jag inte att det var så mycket med sjukdomar. Jag hoppas detta vänder snart så jag också kan slappna av. Tycker att det är mycket man är orolig för, kanske för att hon är mitt enda barn också, hehe. Har hon ätit, sovit, är det kallt ute hur kommer hon klara sig idag osv osv... Det är väl så vi mammor fungerar. Oroliga jämt från den dagen barnet föds, haha!
Kärlek