Difficult roads leads to beautiful destinations

Tack för att du besöker min sida och vill följa min resa! Denna blogg handlar om min kamp om att bli frisk och vägen till en liten bebis. Jag har varit sjuk och har fått kämpa länge tillsammans med min man om vår största dröm - Att bli föräldrar. Denna blogg ska hjälpa mig att avlasta mina tankar samtidigt kommer jag att dela med mig hur min livsresa går. Jag vill även kunna inspirera och peppa andra som kämpar med sina liv där ute! PS. Jag är inte ute efter någon form av sympati men ni får gärna stötta mig under resans gång.

Kroppshets!

Allmänt • Permalink • 0
(null)
 
Hej alla fina läsare, 
 
Det här med kroppshets! Tidningar, bloggerskor och sociala medier. Överallt ska man se perfekt ut. Folk lägger ut bilder på sina perfekta kroppar bara 2-3 veckor efter förlossningen. Tänk vilken press dem lägger på oss "normala människor". 
 
Jag hade världens ångest över min kropp när jag var sjuk, då jag gick upp i vikt så mycket av mediciner och blev som en stor ballong. Nu känns det som att jag är där igen. Jag känner mig tjock och trivs verkligen inte i min kropp.
 
Någon påminde mig häromdagen att jag ska vara stolt över mig. Kroppen är fantastisk och magisk som faktiskt har gått igenom så sjukt mycket. Jag har liksom burit på mitt barn i 9 månader. Jag borde vara stolt över min kropp än att tänka på att gå ner i vikt bara knappt 7 veckor efter förlossningen. Inte konstigt att det tar sin tid att bli återställd. 
 
Dock vill jag komma i form snart, då detta påminner mig om sjukdomstiden samt att det finns så mycket nackdelar med att väga så mycket. Jag känner mig piggare och mår även psykiskt bättre när jag är i form. Har ni tips får ni jättegärna hojta. Hur gjorde ni för att komma i form igen?  

Jag trodde att jag skulle börja träna snart, men man får ju inte börja träna ordentligt än. Det är för tidigt då kroppen inte ens är återställd som sagt. Inte för att jag tränar så mycket annars heller pga min "sjuka kropp". Jag har fortfarande så ont i svanskotan, hela bäckenet och korsryggen. Känns som att kroppen inte ens är med mig när jag raskt ska gå upp ur sängen och lyfta upp bebis under tex natten för att amma.  

Vissa dagar funkar inte ens mina händer och det blir så svårt. Ska till arbetsterapeuten imorgon för mina händer. Vissa dagar har jag tom svårt att skriva sms på mobilen eller hacka lök. Känner mig så svag i händerna och detta hade jag även under sjukdomstiden. 

Häromdagen fick ja be mannen lyfta upp skrikande bebis på natten från vaggan, då min kropp och händer inte ville ge sig. Jag förstår inte att detta fortfarande händer ibland. Antingen är det för lite sömn, eller så är det utmattning att det varit mycket på en gång. Tidigare räckte det med en aktivitet och jag var helt förstörd dagen efter. Nu tar jag hand om mitt barn, tar emot besök och gör andra aktiviteter. Det är inte egentligen konstigt att kroppen ger upp vissa dagar nu när jag tänker efter. Måste nog försöka dra ner på tempot samt fokusera lite mer på hälsan. 

På tal om hälsan var jag hos reumatologen i förra veckan. Nu har jag äntligen fått trappa ner på cellgifterna efter 3 långa år! Nu står jag bara på 50 Mg. I sommar ska vi se om detta fungerat bra, då kanske jag ska få sluta med dem helt!! :) 

Enligt reumatologen finns det risk för skov (återfall av sjukdomen), dock är det väldigt få som får det. Många får inte ens tillbaka sjukdomen. Dock kommer dem fortsätta följa upp mig i flera år framöver även om jag mår bra. Jag skulle känna mig sååå befriad och tacksam om jag fick sluta med alla mediciner i sommar efter så många år.  

I fredags var vi även på besök hos hemotologen. Blodvärdena ser tack och lov normala ut nu på bebis. Det blir ny uppföljning om 2 veckor igen. 

Kärlek! ❤️

(null)
 
 
Till top