Måndag, 9 dagar kvar till BF
Kl är 5.35 på morgonen och jag ligger här ännu tidig morgon i sängen och kan inte sova. Varit precis och kissat för sjuttioelfte gången! Det pirrar lite i magen när jag tänker på att det är måndag idag och senast nästa vecka är det dags för bebis att
komma. Kan inte riktigt förstå att det bara är 9 dagar kvar till det beräknade datumet vi fick, 20 mars!
Igår fick vi uppleva en riktig mardröm. Vaknade runt denna tid som vanligt igår och kände verkligen inte av bebis eller någon rörelse. Vred och vände på mig i minst 1 timme och blev så orolig. Fick tillbaka rädslan som ett brev på posten och hela min
värld rasade. Ringde till förlossningen och barnmorskan bad mig äta något sött samt en ordentlig frukost och sedan lägga mig igen. Jag väckte min man och vi båda blev oroliga. Ytterligare efter 40 min när jag hade ätit klart gick jag och la mig på
vänstra sidan. Efter 10 min började bebis äntligen röra på sig. Jag kunde inte hålla tillbaka mina tårar och bara grät. Nu är vi så nära mål, ändå är man medveten om att det värsta kan hända. Den känslan jag fick går ej att beskriva. Enligt
barnmorskan låg bebisen säkert och sov. Ibland kan dem ändra sina sovrutiner. Dock är det viktigt att kolla upp sånt en gång för mycket än för lite.
Hursom, nu är det viktigt att ha positiva tankar och positiv energi. Det kan i princip hända närsom och jag hoppas innerligt att det händer i denna vecka. På torsdag ska vi på bedömningssamtal för igångsättning. Vill helst att det ska hända på naturlig
väg. Försökt läsa vidare om verktyg inför förlossningen. Enligt boken "att föda utan rädsla" är det jätteviktigt att försöka styra tankarna åt det positiva, tänka på att inte spänna sig under förlossningen, tänka på den inre rösten att jag kommer
att klara det samt det viktigaste av allt - att andas. Det är viktigt att låta kroppen sköta sitt och inte motstå värken, för då kommer förlossningen att bli jobbigare.
Vi får väl se hur det kommer att gå. Oavsett förberedelse är det olika för olika kroppar. Det är bara att leva i nuet och ta det som det kommer.
Får massor med samtal och sms varje dag från olika håll av vänner och familj hur det går och om det är dags snart. Även om alla är lika hypade börjar det faktiskt bli lite småjobbigt att alla höra av sig hela tiden. Vi kommer ju såklart att informera
när vi har åkt in till BB eller när bebis har kommit. Går inte svara tillbaka än att säga att jag tack och lov mår helt ok och är i väntans tider.
Nu är det verkligen "it’s a final countdown"! 🙏🏼
Kärlek ❤️