Difficult roads leads to beautiful destinations

Tack för att du besöker min sida och vill följa min resa! Denna blogg handlar om min kamp om att bli frisk och vägen till en liten bebis. Jag har varit sjuk och har fått kämpa länge tillsammans med min man om vår största dröm - Att bli föräldrar. Denna blogg ska hjälpa mig att avlasta mina tankar samtidigt kommer jag att dela med mig hur min livsresa går. Jag vill även kunna inspirera och peppa andra som kämpar med sina liv där ute! PS. Jag är inte ute efter någon form av sympati men ni får gärna stötta mig under resans gång.

Hon blev sjuk första dagarna ...

Allmänt Permalink0
Det jobbigaste av allt har ändå varit att se henne sjuk och att de har tagit henne redan från mig från dag 1. Jag hade så ont i hela kroppen och hjärtat gick sönder i bitar när jag såg att läkarna bara tog prover hela tiden på henne. Dem fick inte ut så mycket blod via proverna och därför blev dem tvugna att sticka henne så många gånger i händer, fötter och tom huvud.
 
Det värsta av allt var att jag som mamma, som haft henne nio månader i magen inte kunde få vara med henne och sedan såg henne ligga där i kuvösen och se henne skrika där alla läkare petade på henne tog verkligen kol på mig. Jag bara grät och grät i två dagar med all smärta, hormoner, känslor och you name it. 
 
Hon föddes på nya KS och blev inlagd på neoavdelningen 3 våningen ner från mitt rum. Det blev många turer upp och ner för att jag ville vara med henne hela tiden. Sedan blev hon förflyttad med ambulans i kuvösen til Danderydssjukhus då NKS är mer för jättesjuka barn som behöver akutopereras osv. När läkarna berättade att vi skulle behöva bli förflyttade trodde jag att det var för att hon var jättesjuk. Det var snarare tvärtom men det tog tid att smälta in i det. Allting blev ett helvete dessa dagar och det var samma där att jag fick ett annat rum på BB 2 våningar upp medan hon låg på neo i ett annat rum med andra sjuka barn. Jag insisterade på att få ett rum bredvid henne på Neo och då blev dem tvugna att skriva ut mig på BB. 
 
Det var så skönt att ha ett rum nära henne och slippa åka hiss upp och ner varje gång man ville träffa henne. 
 
Många barn får Gulsot när dem föds, men jag var nog inte riktigt beredd på detta. Jag trodde hela tiden att jag skulle ha en normal förlossning och sedan skulle vi få åka hem efter 1-2 dagar. Nu blev vi kvar på sjukhuset i en vecka och det har varit riktigt tufft. 
 
Nu när vi är hemma vill jag egentligen inte ens tänka på dem första dagarna på sjukhuset för det var verkligen hemskt! Att se sitt barn lida är nog det värsta som finns i världen. 
 
Nu ser vi framemot bättre och finare dagar. 
 
Vi har fått hemsjukvård, då vi inte är utskriva från sjukhuset än. Det kommer hem en barnmorska som tar kontrollprover på henne var och varannan dag. Det känns tryggt med det och skönt att vara hemma. 
 
Kärlek! 
Till top