10 % kvar av graviditeten ...
Nu är det så nära, 10% kvar och exakt en månad till beräknade datumet, 20 mars.
Jag känner oro, rädsla men försöker tänka positivt. Är rädd för att inte klara och misslyckas .. efter 5 år av all kämpande är vi så nära nu. Så blandade känslor .. behöver mod och styrka att klara av detta. Kanske därför jag har varit så nere och
trött dessa dagar. Det förflutna påminns då och då men försöker ändå blicka framåt. Längtar till att få hålla i min egen bebis. Jag tror inte någon som har gått igenom denna barnlängtan kan förstå riktigt vad jag känner just nu. Är så lycklig
men ändå beredd på det värsta fortfarande.
Efter så många IVF misslyckanden, en resa til Grekland och så många besök hos olika läkare är det vår tur snart. Jag måste erkänna att hade jag inte åkt till Grekland och fått hjälp vet jag inte hur jag skulle klarat detta. Det var åtminstone en läkare
som trodde på oss, som kunde hjälpa oss med sin behandlingsmetod. Ja, det var immunsupportbehandlingen som hjälpte oss oavsett hur jag än ser på saken. Har inget med stress att göra. Detta påverkades även av min sjukdom.
Idag tog jag min sista klexane spruta. (Blodförtunnande) Efter så många månader med en spruta i magen som gav så många blåmärken. Slutade även med trombylen i förra veckan som jag skulle göra enligt läkaren i Grekland. Man kan inte gå på blodförtunnande
när man snart ska föda. Finns risker att man kan blöda för mycket då blodet är så tunt. Sen tog jag ju detta även för risk för blodpropp för min sjukdom.
I veckan skrev jag klart förlossningsplanen. Har skrivit att jag har en svag kropp och vet inte om jag klarar detta via en naturlig förlossning men alla läkare har sagt att kroppen klarar av mer än vad man tror. Har också skrivit att jag är rädd för att
brista och kämpa för länge men sådant är redan som dem redan tänker på.
Kärlek ❤️