Behöver skriva av mig ...
Hej fina läsare,
Världen ser mig som den roliga, spralliga tjejen som alltid klär upp sig och verkar så glad. Det syns liksom inte på henne att hon är sjuk. När hon kommer hem från halvtidsarbetet är hon helt slut att hon knappt orkar laga middag eller göra något.
Dagen efter vaknar hon upp och knappt kan resa sig från sängen av all smärta, orkelöshet, domningar i händer, fingrar och nästan som träningsvärk i vaderna. Nätterna går bara ut på att hon vrider och vänder på sig till att räta på kudden men det hjälper inte.
Under 2 års tid efter att hon fick sin GPA diagnos har hon bara kämpat. För några veckor sedan fyllde hon 30 år och trodde att livet skulle börja vända där hon kan kanske bli mamma, bli mer aktiv i arbetslivet eller bara ha en god hälsa att bara kunna få leva för en gångskull....
När hon nämner allt dessa för läkarna diagnosernas hon med ytterligare sjukdom. Fibromyalgi då hon ständigt lever med smärta i kroppen.
Hon förstår fortfarande inte efter 2 års tid när hon ”endast” går på Imurel nu att smärtan och orkelösheten har tagit kontroll över henne.
Varför är detta så? Läkarna säger att detta kan bero på utmattningssyndrom, ännu en diagnos.
Jag förstår inte varför jag mår som jag mår. Igår kunde jag spendera en normal söndag hemma och se framemot att gå till jobbet. Idag ligger jag fortfarande kvar i sängen och knappt kan göra en toalettbesök.
Är det flera här inne som känner igen sig? Jag känner mig så ensam! Det är sjukt frustrerande att inte kunna få ”rätt hjälp” över situationen jag befinner i.. ena dagen mår jag tipp topp och andra dagen ligger jag helt isolerad hemma sjuk.
Kärlek från en frustrerad och ledsen tjej ... ❤️
Ps. ber om ursäkt för all gnäll...