Difficult roads leads to beautiful destinations

Tack för att du besöker min sida och vill följa min resa! Denna blogg handlar om min kamp om att bli frisk och vägen till en liten bebis. Jag har varit sjuk och har fått kämpa länge tillsammans med min man om vår största dröm - Att bli föräldrar. Denna blogg ska hjälpa mig att avlasta mina tankar samtidigt kommer jag att dela med mig hur min livsresa går. Jag vill även kunna inspirera och peppa andra som kämpar med sina liv där ute! PS. Jag är inte ute efter någon form av sympati men ni får gärna stötta mig under resans gång.

Blandade känslor

Allmänt, IVF Permalink0

God morgon från Jönköping! 

Idag är det Ruvardag 1, (en dag efter återföring). Solen skiner genom fönstret och jag har försökt sova ut idag. Ligger fortfarande kvar i sängen och ska strax upp men här kommer en uppdatering från igårdagens återföring. 

Återföring 
Våra ägg låg i labbet 3 dagar denna gång sen i torsdags äggplock och skulle befruktas och odlas. 

När vi kom till kliniken vid kl 10.30 fick jag byta om till den vita rocken och dem långa vita sexiga stumporna igen. Sedan fick vi komma in till operationssalen. När vi kom in fick jag sätta mig i gynstolen som vanligt och dem berättade att av 7 ägg hade endast 2 st befruktats. 1 var av bra kvalité med 8 celler medan den andra var lite svag och hade 9 celler. Frågan var om dem skulle sätta båda tillbaka eller låta den svaga fortsätta att odlas. Vi kom sedan överens om att återföra båda. Proceduren gick snabbt och vi var klara inom 20 min. 

Efter återföringen åt vi en lyxfrukost och sedan begav vi oss till Jönköping för att fira Eid med mina svärföräldrar. 

Blandade känslor 
Jag vet inte riktigt vad jag känner just nu. Är ju glad att ett embryo / ägg var bra och det krävs ju bara en guldägg för att det ska bli vårt barn. Dock hade jag ju hoppats på att vi skulle få ut fler ägg denna gång och fler som skulle bekfruktas men denna gång, men det var nog vår sämsta gång någonsin. Det var en lång Ivf process på mer än en månad med nässpray, nerreglering och andra sprutor. Jag mådde ju inte alls bra av det. Hormonerna lekte med min kropp och jag hade ju även så ont i kroppen, främst i bäckenet. Sedan vet jag inte om det verkligen var sprutorna eller sjukdomen som låg bakom men jag tror mest på att det var hormonerna som spökade. 

Nu gäller det att leva med hoppet igen ...
Jag får ju inte tänka negativt utan det krävs att jag tänker positivt för jag har ju två små i magen som kanske vill stanna denna gång. Jag vill inte ens tänka framåt utan i nuet och hoppas att jag får göra graviditets som förväntat den 11/7 och sedan in på ultra och njuta av semestern. 

Kärlek ❤️

Till top