Att berätta eller inte berätta
Det är en sak jag har tänkt på länge. Ska man vara öppen med att man inte kan få barn och är under Ivf behandling eller ska man vara tyst om det?
I mitt fall känns det som att jag har börjat acceptera detta mer och mer och är mer öppen när någon frågar än vad jag var förut.
Igår var vi på ett dop och jag lekte med småbarnen som var där. Då frågade en person mig om hur länge vi har varit gifta och om vi inte vill ha barn? - Vad svarar man till personen? Det enda hon sa var att vi har varit gifta så länge och fortfarande inga barn?! Jag blev helt ställd och faktiskt ganska ledsen. Jag har fått sådana frågor förut men är det verkligen inte ok att fråga någon man knappt känner om vi inte vill ha barn? Det var fräckt tycker jag. Mitt svar till henne var att "han" där uppe bestämmer när det är dags. Hon svarade tillbaka att inte stressa så kommer det snart. Vad vet hon om mitt liv?! Hon vet ju ingenting! Tyckte inte alls att det var ok att först fick jag en fråga sedan hade hon även lösningen, att inte stressa?!
Det är just för att undvika dessa frågor som jag egentligen vill bli mer öppen med denna blogg, samtidigt är jag lite rädd för all press och "lösningar" jag kommer att få från främlingar som inte känner mig. Däremot får ju man vara bestämd och inte lyssna på folk som inte har aning om något. Denna blogg är ju för att jag ska skriva av mig mina tankar men även inspirera andra som är inne i samma kamp som mig. Kampen till att få barn, även efter sjukdomsförloppet som jag har gått igenom.
En annan tanke som jag har är om man ska berätta att man idag är under Ivf behandling till sina närmaste?
Våra nära och kära vet att vi inte kan få barn på naturlig väg och vet att vi har varit under Ivf behandling. Dock har vi inte varit så öppna med att berätta att vi har påbörjat Ivf behandlingen igen nu när min sjukdom är på "viloläge". Är det lägligt att berätta att vi är igång eller ska man vara tyst om saken? Jag har velat vara öppen om det men samtidigt tycker min man att vi ska hålla det lågt då vi kommer att få press. Jag tycker det kan kännas skönt att berätta till folk som står en nära som kan stötta oss än att ge press. Däremot är jag inte säker på att berätta allt då det kommer att bli tungt med respons om vi inte lyckas genom "stackarn, det löser dig, stressa inte, tänk på det eller det, gör såhär m.m...
Äsch, jag vet inte hur det blir än. Våra närmaste närmste vet ändå att vi är igång Vi kanske ändå ska avvakta för resten av världen. Vi får avvakta och se ...
Kärlek ❤️