Dags att kliva upp igen!
Hej alla fina läsare,
Nu har det gått mer än 1 vecka sedan jag fick veta att det inte gick vägen för oss. Nu har jag "sörjt" klart och vill börja blicka framåt igen. Det var tuffa dagar och jag kunde inte sluta tänka på misslyckandet igen.
Som jag har nämnt tidigare är denna blogg om kampen om att få en bebis trots min bakomliggande sjukdom. Jag får inte glömma att detta är en "kamp" och jag får bara inte ge upp så lätt. Det spelar ingen roll hur många gånger vi har misslyckats, utan det som ska spela roll är hur många gånger vi egentligen kommer att lyckas!
Jag är inte efter någon sympati utan det enda ni som läsare kan göra är att ge mig mod och styrka till att jag ska klara av Ivf processen igen! Ni därute som kämpar, vi ska klara igenom detta tillsammans.
Jag vill ju kunna inspirera andra att detta kommer att gå, sen får det ta sin tid. Jag är född till att få kämpa igenom små som stora saker i mitt liv, där andra kanske har det lättare för sig. Det kanske är den rollen Gud har givit mig, "att vara stark och kunna kämpa trots alla ods".
Dessa 3 dagar har jag inte heller mått så bra. Varit svårt att kliva upp från sängen och ens göra aktiviter. Vi hade en mysig påskhelg men det kanske blev för mycket med tanke på att jag inte har någon energi denna vecka. Ibland tänker jag att klarar jag inte ens av små aktiviter, hur ska jag då kunna vara gravid, föda och uppfostra ett barn. Jag vet ju att tom "friska" människor skyller på att det blir för mycket ibland.
Vi får som sagt ta en dag i taget.
Jag ska fortsätta kämpa och kriga som sagt. Jag ska ej ge upp så lätt.
Kärlek ❤️
